Ambulanspersonal i Lidköping slår larm: Nekas poliseskort trots kända riskadresser – ”Vi är helt oskyddade” 

I förra veckan mördades en kvinnlig ambulanssjukvårdare i samband med ett uppdrag i Nordanstigs kommun i Hälsingland. Detta har fått stor uppmärksamhet och väckt starka känslor i hela landet. Lidköpings ambulanspersonal är inget undantag, även här är reaktionerna starka. 

– Det behöver ske en förändring så snart som möjligt och det är beklagligt att det ska behöva gå så långt att en kollega mister livet, säger Hannah Lundborg Assarsson, ambulanssjuksköterska i Lidköping. 

Hannah förklarar hur hon och sina kollegor ofta känner sig oskyddade och tvingas hantera riskfyllda situationer utan tydliga riktlinjer. Frustrationen är stor när de nekas poliseskort till adresser där hot tidigare förekommit. 

– Ibland känner vi igen adresser och ringer upp SOS och ber om polisunderstöd…men väldigt ofta blir vi nekade det stödet, tillägger Hannah. 

Hon förklarar att samarbetet med polispatruller på plats ofta är bra, men att samverkan med polisens ledningscentral varierar. 

”Klimatet har blivit hårdare” 

Hot och våld mot ambulanspersonal är ett växande problem både i Sverige och internationellt. I juni 2025 visade Socialstyrelsen i en kartläggning på att bristerna är så allvarliga att både patienter och personal drabbas. Trots rapporten och dess åtgärdsförslag så syns inga förbättringsarbeten till. 

– Det händer nästan varje vecka att jag och mina kollegor utsätts för hot eller våld. Vi känner verkligen att klimatet har blivit hårdare. Många har även köpt in egna skyddsvästar. Ska vi verkligen behöva gör det? Säger Hannah och ser bekymrad ut. 

Flera ambulansanställda runt om i landet vittnar om samma sak. I sociala medier lägger personal bilder på egna skyddsvästar, köpta för privata pengar. Vissa beskriver det som en nödvändighet för att känna sig trygga, medan andra menar att det är ett tydligt tecken på hur allvarligt problemet med hot och våld har blivit. 

Problemet är komplext eftersom ambulanspersonal möter människor i alla miljöer. I rapporten kan vi tyda att även om hot och våld är ovanligt vid enskilda uppdrag blir antalet tillfällen stort när man ser till det totala antalet larm.  
 

“Personers integritet ska inte gå före vår säkerhet” 

Ilskan och frustrationen grundar sig i att alla redan vet vilka risker som finns och att ropen på bättre säkerhet har funnits länge. Hannah och hennes kollegor är tydliga med vad de vill se för förbättringar i framtiden. 

– Flaggade adresser. Personers integritet ska inte gå före vår säkerhet. Vi vill att polisen ska vara frikostiga med att skicka patruller när vi önskar det, menar Hannah. 

Socialstyrelsen vill också att de bör utrustas med skyddsvästar, vilket Hannah är kritisk till. 

– Jag kan inte se att vi har skyddsvästar eller pepparspray på oss. Det är inte vårat uppdrag. Det är bättre att vara frikostiga med att skicka poliser när vi önskar det.  Det är värre åt andra hållet, att det blir försent när de väl anländer, tillägger Hannah. 

“Jag är inte rädd för att gå till jobbet men…” 

Efter att nyligen ha mist en kollega i tjänst känner Hannah och kollegorna i Lidköping en stark oro, men även en förhoppning om förändring.  

– Jag är inte rädd för att gå till jobbet men reflekterar mycket efteråt kring situationer som kunde gått illa. Det måste ske en förändring och förhoppningsvis är det något som skyndas på nu när det skett en sån allvarlig olycka.